Urbanisera

I en stadskärna finns för det mesta gott om möjligheter att bygga mer, att förtäta. Detta gäller inte minst våra svenska städer (delvis för att det fortfarande står öde markplättar sedan hela stadskvarter saneringsrivdes under 60-talet). Det finns ofta rätt gott om platser som jag tycker är fullkomligt uppenbara kandidater att bygga nya stadskvarter på. Markparkeringar är till exempel en strålande kandidat. Även om man nu vill behålla själva parkeringen kan man lätt bygga över ytan utan att någon störs namnvärt, det är bara att låta bottenvåningen vara parkering. Det är inte en fenomenalt rolig lösning, men det ger i alla fall utrymme för fler bostäder eller arbetsplatser ovanför. 

Sedan finns det också mindre uppenbara ytor som också lämpar sig väl för förtätning. Ytor som behöver ett lite mer tränat öga för att upptäckas. Det är ofta små hörn med ganska komplicerade vinklar och geometrier. De är skenbart ofta små och oanseeliga. Små slattar som blivit över. Den formella beteckningen är impediment. För att göra saken svårare är det inte ovanligt att någon planerare får den briljanta idén att förvandla den fullkomligt öde markbiten till en så kallad platsbildning. Det betyder att man lägger dit lite snyggare stenbeläggning, planterar några träd och ställer dit några bänkar. Sedan ber man till högre makter att människor börjar använda platsen. Ibland fungerar det, men oftast inte. Människor använder inte öppna ytor bara för att planerare hoppas eller vill att de ska göra det.

Ifall markbiten inte blir en sån där uppskattad liten platsbildning som planerarna hoppades så kan man faktiskt göra ganska spektakulära förtätningar. Jag är aktuell på Yimby Göteborg med en artikel om just hur dessa små markplättar faktiskt ruvar på en ganska stor potential. Den handlar om en liten plats i Göteborg som heter Esperantoplatsen. En del av den är en liten trekant men lite gräs, träd och bänkar. När andra platser fylls med liv är den här platsen anmärkningsvärt öde. 

Någon kanske nu tänker att det där inte verkar vara nån särskilt stor plats ändå. Vad gör det om denna lilla stackars yta är lite låganvänd? Vad skulle man kunna göra där som blir så mycket bättre? Man kan naturligtvis göra mycket, men ett alternativ är att bygga en smäcker liten skyskrapa på platsen.

Detta är 40 våningar. 38 vanliga våningsplan, 1 bottenplan med butiker och ett slags penthouse högst upp. Varje plan blir ungefär 500 kvadratmeter stort. På de 38 vanliga våningarna ryms till exempel uppemot 200 - 250 bostäder. Eller minst dubbelt så många arbetsplatser. Inte illa för en sovande liten överbliven markplätt!

Någon kanske reagerar och känner att 40 våningar, det kanske är lite magstarkt? Så kan man tänka, men faktum är att det viktigaste för hur ett hus upplevs från gatan är de nedersta tre metrarna. Har man bara utåtriktade verksamhetslokaler i botten så tänker man inte så mycket vad som händer ovanför. 

Det är viktigt att ta tillvara alla ytor på bästa sätt i en stad. Inget hörn är för litet för att komma till användning. Det här är bara ett exempel, det finns en hel uppsjö med markplättar som kan användas. Så när ni hör någon säga att det inte får plats fler i innerstan så vet ni nu att det är en högst ideologisk ståndpunkt som inte har så mycket med verkligheten att göra. Man kan bygga mer och öppna upp för fler att arbeta och bo i våra innerstäder, om man vill. Allt annat är nonsens.

Just nu är utvecklingen att allt fler vill bo centralt. Min utgångspunkt är att de som vill bo centralt också ska få göra det, för det är möjligt att lösa. Med vilken rätt ska de som bosatt sig i city hindra andra från att göra samma sak? 

Så låt oss urbanisera!

(Och ja, jag ger bort allt, även 3d-modellen. Det är bara att fråga så hittar jag på något sätt att skicka den)